Jag sitter och skriver på en bok som ska komma ut på Natur & Kultur nästa höst, just nu med arbetsnamnet Kroppspanik, som handlar om kropp och vikt och hälsa och alla de där lögnerna och myterna och dumheterna vi har för oss. Typ de där sakerna som jag skrivit och pratar om i flera år, men i mycket längre och mer ingående form.

Den kommer varken att innehålla tips för viktnedgång, tyck-om-dig-själv-övningar eller minst tre fotnoter per sida, utan tanken är att det ska vara en debatterande, ifrågasättande och informativ bok som bjuder på lite aha-upplevelser och lite det-var-som-fan och vad-i-helvete.

Jag kommer nog att be om lite input och synpunkter på vägen — jag har fått så mycket intressanta kommentarer och mejl de senaste åren att det vore jättekorkat att inte få med lite av det. Hör gärna av er om ni kommer på nåt på en gång.

Tack igen för allt stöd!

Så rösta jättegärna på mig, om ni vill. Tack!

Det handlar delvis om att det tar ganska stora mängder tid — att hantera många mail och mycket kommunikation, redigera bilder och inlägg, moderera kommentarer, med mera.

Men också om att det tar stora mängder energi att hantera så mycket skit som jag fått och får, även om det lugnat ner sig. Från folk som inte gillar bloggen, men ibland kanske ännu mer från folk som gör det. Att jag gör för lite, att jag gör fel, att det är dåligt urval dålig uppdatering dålig moderering dåligt allting. Jag vet inte om de tror att jag tjänar stora pengar på det här — vilket jag då inte gör. Inte ett öre.

Jag tror fortfarande på projektet, och jag är väldigt glad för den positiva respons jag har fått. Det har varit jättefint. Men bloggen tar tid och energi som jag inte har just nu och inte kommer ha inom överskådlig framtid. Jag orkar helt enkelt inte.

Innan någon frågar eller föreslår: Nej, jag kommer inte att ta in någon annan eller skicka vidare bilderna. Av ett antal skäl är det inte hållbart.

Kanske drar jag igång igen om ett tag. Kanske inte. Men just nu så får bloggen sova, på obestämd tid.

Tack för allt!

(Jag kommer fortsätta att skriva om kroppsfrågor på min egen blogg.)

168 cm
58 kg

Så länge jag kommer ihåg har jag hatat och skämts över min kropp. Men på senaste tider har det gått mot det bättre, och jag har till och med vågat mig ut på allmänna simstränder. Och att jag vågar använda kjol nuförtiden var också ett stort steg för mig.

Tidigare led jag också av anorexi och vägde 48 kg, men har tack och lov tillfrisknat från det. Trots det lever jag med en ständig känsla att jag skulle vara lyckligare, ifall jag bara vore 5 kg lättare.

Kroppsdelar jag varit missnöjd med: mina knän och fötter, min navel, min bak, min obefintliga midja, mina obefintliga bröst, mina breda axlar, min fula hy och mina hängiga muskler.

Längd: 170 cm
Vikt: vet inte

Lite plattare mage skulle man ju alltid kunna ha. Men å andra sidan har jag och min mage haft väldigt fina gastronomiska eskapader tillsammans. Jag kan titta på den och komma ihåg alla kanelbullar, glass, muffinsar, vegeburgare, brownies, pizzor, ostkakor och lasagnen som vi avnjutit under vår gemensamma vandring. Utan dessa hade livet varit så mycket tristare att min lilla mage gärna får hänga med!

Och så har jag ju också mina fina kolfiberfötter, sedan år 2002.

172 cm
75 kg
BMI 25
BH-storlek 80F

Har bristningar på magen som jag inte gillar men tyvärr går det inte det att laga!
 

16 år
163 cm
37 kg
BMI 13

Jag har själv anorexi och har haft det i snart 4 år men jag kämpar och det går långsamt framåt. Jag skulle vilja vara med för att visa folk att man inte blir det minsta mer lycklig av att vara smal och att man inte ska dra bantningen för långt för då kan det sluta med att man får problem som är jättesvåra att bli av med.

18 år
1.64 cm
67 kg

Jag har ända sen jag var 5 år gammal varit fullkomligt medveten om min kropp och avskytt den intensivt sedan dess. Fast jag har vägt ca 20 kg mer än jag gör nu tycker jag ändå att jag är fruktansvärt tjock och äcklig, att ta dom här bilderna och se dom var en utmaning. Skärsåren har jag inga större problem med dock och alla celluliter är till följd av jojjobantning i flera år. I perioder överäter jag sanslöst och i andra lever jag på nästan ingenting. Ju mer jag går ner i vikt och desto smalare jag blir, desto fulare tycker jag att jag är och jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd. Trots det är jag inne i en bantningsperiod just nu och har gått ner ganska mycket dom senaste månaderna.

158 cm
55 kg
BMI: 22

Jag har alltid haft komplex över min kropp. För att den varit alldeles för tjock, för att den är så ”grovhuggen” med stora höfter och skogshuggarrygg, för att min mage är för plufsig osv. Men nu på senare tid har jag börjat tycka om mig själv mer och mer! Har fortfarande småkomplex, men när jag tittar på de här bilderna är jag faktiskt ganska nöjd. Skulle vilja se mer vältränad ut, jag tränar trots allt mycket och äter extremt nyttigt, och tycker inte att det syns så mycket. Men jag är faktiskt himla fin! Och JISSES vad det är härligt att äntligen kunna se sig i spegeln och tänka ”Åh, vad jag ser bra ut!”!

27 år
2 barns mamma
61 kg
168 cm

När jag vart gravid med 1:an så gick jag upp i vikt en hel del och hade svårt att gå ner igen och vantrivdes.
Nu är min yngsta snart 3 år och jag har gått ner 19 kg och trivs äntligen med mig själv!
Så länge man trivs så spelar kilona egentligen ingen roll. Alla är vackra oavsett form

22 år
160 cm
Vikt: 65 kg
BMI: 25.3 (på gräns till övervikt)

Jag är just nu uppe på min maxvikt någonsin. När jag var 16 vägde jag ca 50 kg, det lustiga var att jag då inte såg mig som speciellt smal. Synen på min kropp pendlar väldigt mycket: vissa dagar tycker jag att jag är snyggast i världen och andra dagar vill jag inte ens visa mig ute. Jag tänker hela tiden att jag ska gå ner i vikt och jag försöker, mitt problem är att jag är alldeles för förtjust i godis, chips, pizza och annat onyttigt. Jag är relativt nöjd med min rumpa, mitt ansikte och mina höfter, men inte alls nöjd med mina armar och min mage. Jag använder sällan linne och tajta tröjor utan går oftast klädd i leggings och lösare klänningar.

Har alltid haft ganska stora problem med min kropp. Ingen ätstörning men en enorm besatthet av mat och hur jag såg ut. Skulle väl inte tacka nej till att gå ner 10 kilo men just nu försöker jag arbeta med mig själv och acceptera att det är såhär jag ser ut.

20 år
167 cm
Vikt: mellan 60-70, har slutat väga mig

Har alltid haft komplex för mina stora låt och min stora rumpa, vilket resulterat i både lättare bantning och ätstörningar när jag var lite yngre. Även om jag de 3 senaste åren gått upp 7-9 kilo känner jag mig säkrare än någonsin i min kropp, stor rumpa till trots!

66 år
83 kg
Jag är naturistaktivist och en sund kroppsuppfattning är för mig en grundbult i detta sammanhang. Med tilltagande ålder har midjemåttet ökat vilket i första hand innebär problem att få byxor och annat att sitta bekvämt. Det blev till att anskaffa hängslen istället för byxbälte. Som naturistisk aktivist ville man gärna föreslå en annan lösning på just detta ”magproblem”, men i vårt klimat – och i vårt bigotta samhälle – låter sig detta inte göras.

Dock måste jag framhålla att vid sidan av sociala klädkrav finns en privat sfär där vi kan njuta av nakenhetens sunda naturtillstånd. Hemmavid och tillsammans med andra schyssta naturister…
Avspänt, trevligt och helt komplexfritt!

Bilden är ett snapshot från bastun. Där kan vi – denna kalla vinter – praktisera våra verkliga jag och vara jämlika i nakenheten. En del badinrättningar kräver att man ska vara påklädd i bastun, vi naturister tycker att det är barbariska badseder som hör hemma på kulturens skräphög. Som om moralen skulle sitta i kläderna? Fram för sunda själar i sunda kroppar!